Innehållssidan Uppdateringar Sikås
Vårdträdet på Slaktarbacken
Vårdträdet 2018
Ett vårdträd är ett träd med speciell anknytning till händelser och liknande
under årens lopp, även med familjära traditioner.
Viss avverkning kommer att ske på slaktarbacken, men enligt uppgift från
skogsansvarig på berört skogsbolag kommer trädet att räddas. (2010)
Har någon minnen från detta träd, är jag tacksam för alla upplysningar och information.
Även om ni vet om andra träd eller varför inte någon annan speciell plats där saker har hänt,
så är ni välkomna att berätta om vad ni vet eller har upplevt. "Kanske en spökhistoria......?"
Vårdträdet efter avverkningen (5 maj 2010).....Nu ser man trädet från vägen
Vårdträdet på Slaktarbacken (26/3 2010).
Inte lätt att klättra upp på en "kamel".
....
En medelålders yngling leker...... (11/4 2010)
Ett inlägg från Morgan Jonsson.
"Jag bodde inackorderad hos slaktar Edvin och hans mamma Sigga under
mitt första skolår 1947. Edvins mamma Sigga var min farmors syster. De
flyttade från Kakuåsen i början av 1940-talet.
Jag minns "vårdträdet" väl, det var förstås mindre på den tiden. Mina
jämnåriga Sören Lundin, Sanfrid Lindberg och Kjell Forsberg (en son till
en järnvägsanställd) var ofta på backen där trädet står och lekte.
Blev man godissugen kunde man gå till bagare Brännström och köpa 1-öres
kola. Slaktar Edvin hade slakteriaffär och sålde korv och annat kött."
Tack Morgan för ditt bidrag till historien om detta vårdträd.
Ett inlägg av Marie Ihalagamage (född Jonsson).
"Jag (Marie) och min syster (Susanne) bodde i slaktarstället mellan 1970 och
1990, och vi har växt upp med detta träd. Det var skogen som var platsen för
all lek. Leken blev till slut koncentrerad kring detta träd. Oftast var det en
kamel, men ibland också en häst. I början när vi var väldigt små var det
häftigt att stå och titta upp på detta underliga träd, och när vi till slut var så
stora så vi kunde klättra upp - var lyckan total. På samma sätt blev trädet en
tröst om man var ledsen - det var dit man gick för att gråta av sig lite. I dag
när jag åker hem och visar mina barn vart jag växt upp, så är det just det
trädet jag visar. Är det inte förunderligt att det som är annorlunda och
sticker ut kan vara så spännande. Vad trevligt om trädet får vara kvar. Jag
kan tänka mig att det är många med mig som har berättelser om det."
Tack till Marie för ditt bidrag.
Ett inlägg av Vanja.Stierna
Angående trädet så har jag några minnen sen jag var liten och ofta var
hos min bästa vän och kusin, Susanne, som bodde på"slaktarstället" då.
Vi lekte ofta i skogen där och trädet använde vi ibland som "bostad" och
inredde med diverse saker.
Ibland var trädet en häst som vi red långt bort på....
Ibland gav trädet ett lugn. där vi kunde sitta tillsammans och prata.
En gång vid en vildare lek, blev jag fastbunden, precis där under kröken på
trädet och fick sitta fast där ett tag.
Kul att ett träd kan ge minnen!
Tack Vanja för ditt bidrag