Nya-bullen-9.jpg

Innehållssidan   Uppdateringar   Inlandsbanan  

Björvallen

En del av Inlandsbanans historia.

 

björvallen 1911-1912

Ett unikt foto från Björvallen omkring 1912.

Björn Espell var snäll att skicka mig denna bild. I bakgrunden ser man det nybyggda stationshuset.

Personerna på bilden är enligt Björn: Från höger Björns farfar Ante Eriksson, som börjat som banvakt i Björvallen.

Han hade tidigare jobbat åt SJ i Västerbotten och Norrbotten. Björns farmor Margareta Gradin,

som börjat som platsvakt i Björvallen. Framför Björns farmor står sonen Rickard, som jobbat åt SJ i hela sitt liv.

Bredvid farmor står Björns Pappa Gustav, som också jobbat åt SJ hela sitt liv.

Flickan är Björns faster, Linnea, som blev gift i Gåxsjö. De tre herrarna till vänster är "okända".

rallare vid björvallen En bild från trakerna av Björvallen från början an 1900-talet. Arne Frisén i Enköping skickade bilden.

björvallen 01

Bilden hämtad från boken "Inlandsbanan - Idé och historia" av Peter Selin, Björkås Förlag

 

björvallen 02

Bilden hämtad från boken "Inlandsbanan - Idé och historia" av Peter Selin, Björkås Förlag

 

sågverk

Sågverk på Björvallen omkring 1921 - 1926. Mannen i väst, andra från vänster, är Lars Seryd (farbror till Arne Frisén).

Mannen i svart hatt, sjunde från vänster, är Anders Frisén (Arnes far). Bilden skickad av Arne Frisén.

 

 

bild 06

Rallare i närheten av Björvallen (Bilden från Sikåsboken)

Efter Inlandsbanans invigning 1912 anlades en hållplats, som fick namnet Björvallen, vid fäbodvallen

Björbäcksbodarna Här byggdes en ångdriven ramsåg upp av Nils Olof Persson, som flyttade hit med sin familj.

 

bild 02

Nils Olof Perssons såg på Björvallen. Nils Olof näst längst till höger. (Bild från Sikåsboken)

  

Nota-Bjoervallens.jpg

Nota från 1928 till Björvallens Sågverk från Östersunds Redskapshandel

bild 01

Gerda, Emma och Nills Olof framför sitt hus. (Bild från Sikåsboken)

Hans hustru Emma hade dottern Gerda (född 1907) före äktenskapet, och tillsammans fick Nils Olof och Emma sonen Erik Nestor (född 1914 på Björvallen).

Gerda gifte sig med Jonas Månsson från Sikås. Gerda hade bara gott att säga om sin styvfar, "pappa Nils Olof", som var en både snäll och duktig karl.

Han var en skicklig företagare, och sågen, liksom en andra Björvallssåg, inriktade sig helt på trävarumarknaden utanför länet.

Nils Olof Persson byggde ett bostadshus åt sig och familjen, men det byggdes även flerfamiljshus (baracker) åt sågverksarbetarna, häst-körarna osv.

Runt 1920 bodde 10 arbetarfamiljer på Björvallen. Förutom järnvägsfolk och Nils Olofs familj fanns där 10 vuxna och 16 barn.

Sågverksarbetarna kom bl.a. från Timrå, Stugun, Gudmundrå, Bräcke, Alsen, Mattmar, Ström och Fjällsjö.

Den andra sågen som byggdes på Björvallen, också det en ramsåg, anlades av bröderna Erik-Olov, Jonas och Karl-Anton Andersson

från Norderåsen. Det behövdes mycket timmer för att hålla sågarna de bägge sågarna igång.

Här nedan syns en del av timmerupplägget, med tre hästkörare i förgrunden.

Lägg märke till timmerdimensionen....det var inte klent timmer på den tiden.

bild 03

När det var som mest livaktigt på Björvallen fanns det både poststation, med tre (!) lantbrevbäringslinjer

(till Trekilen, Fyringsbränna och Ollebacken) och dessutom en diversehandel!

Posten var ett tag förlagd till en kammare i Nils Olof Perssons hus och den sköttes av Emma Persson. Fyringsbränna är inte bebodd idag.   

 

bild 04

Glatt sällskap framför Björvallens Diversehandel (Bilden från Sikåsboken)

Björvallen fanns i knappt 40 år. Den siste bofaste på Björvallen, en järnvägare, flyttade i slutet på 1940-talet (48/49).

Nils Olof och Emma Persson flyttade 1935, och sonen Erik Nestor gifte sig 1939 och flyttade 1940.

Övriga Björvallsbor var rörligt folk, med liten eller ingen anknytning till bygden. Församlingsboken visar tydligt hur stor omsättningen var.

Sist född på Björvallen var en pojke vid namn Bo Lennart Bergström, född den 12/2 1948.

Idag återstår ingenting av detta jämtländska industrisamhälle, sprunget ur ingenting och kanske heller inte saknat av någon.

Det var ett samhälle bestående av nybyggare, som med svett och hårt arbete utnyttjade det jämtländska "gröna guldet",

men de hade säkert många glada och minnesvärda stunder också. De som har bott på och minns Björvallen, är idag få.

Den som vill veta mer om Björvallen och dess invånare så hastar det.....Glömskan blir snart total.

Det enda hus som finns kvar idag är Björbäcksbodarna och en annan stuga, som idag är  fritidsstugor.

En dressin och några huggna stenar ligger där efter spåret, bortglömda och igenvuxna.

Dessa rader om Björvallen avslutas med en bild från glansperioden.

Den lilla söta flickan i gräset med Björvallens stationshus i bakgrunden.

 

bild 05